Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt I en ung flickas minnesbok

Varm pÄ fÀstet lyste vÄrens sol,
Öfver fĂ€lten dagg och fjĂ€rlar blĂ€nkte,
Och pÄ Àngen stod en ung viol.
Vet du, hvad den tÀcka blomman tÀnkte?

Jo, hon tÀnkte: O, hur ljuft att hÀr
Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta!
Du, som mig i ljus och fÀrger klÀr,
LĂ„t min blomning aldrig, aldrig sluta!

SÄ hon bad. Var det en fÄfÀng bön?
Var det fröjd, hon sökte, eller smÀrta?
Bad hon om att vara ung och skön
Till sin kind blott eller till sitt hjÀrta?

Bed som blomman, blomma du jÀmvÀl!
Lif och tjusning Àlskar lifvets Àngel.
Bed som hon, men för din blomstersjÀl,
Ty förgÀnglig Àr din blomsterstÀngel.


Dikt I en ung flickas minnesbok - Johan Ludvig Runeberg