Svensk poesi

Dikt på svenska

Home ⇒ 💗Johan Ludvig Runeberg ⇒ Hvilken sällhet skön att synas

Dikt Hvilken sällhet skön att synas

Hvilken fröjd att vara vacker,
Hvilken sällhet skön att synas!
Vore jag så mörk som mången,
Ful som flere andra flickor,
Fick jag ej i källor skåda,
Ej i bäckar se mitt anlet;
Källans skönhet kunde störas,
Bäckens silfver sotbesmittas;
Tordes knappt på ängen träda,
Att ej blomstren skulle skrämmas,
Blomma hviska tyst till blomma:
”Är det nässlan, är det tisteln,
Kanske kardborrn själf, som kommer?”

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)

Liknande dikter:

  1. Herr Lager och skön fager Skön fager, I sen, hur de blomster och blader, skön jungfru, de liljor så ljuvliga stå, och göken han galer […]...

  2. Göken När ängarne börja blomma, och björken lövas i lund, då sjunger göken i skogen båd arla – och särlastund. När […]...

  3. En skön sång om potatis Så bittert kall sveper nordanvinden kring stuguknuten i sena kväll. Vid kålrotsfatet, så blek om kinden du blickar längtande mot […]...

  4. Sippan Sippa, vårens första blomma, Om jag bröt dig, om jag gaf dig Åt den älskade, den kalla! Bröt jag dig, […]...

  5. Bröllopssånger I, II I. Skön att skåda under aftonsolen, Satt vid sidan af sin ledsven bruden, Under kransen tittande på älskarn. Och till […]...

  6. Till kvinnan Jag ville vi kunde mötas, du och jag, i glans av solsken och röda rosor en sommardag! Till jordens ära […]...

  7. Åsen Här lyfter han ur kärr och skog och ängar den nakna melankoliska gråa ryggen, en ensam fur i mager mylla […]...

  8. Idyll och epigram – 8 Mellan friska blomster genom lunden Gick den goda flickan helt allena, Och hon bröt en nyfödd ros och sade: ”Sköna […]...

  9. Den omtänksamma Täta skurar föllo ned om kvällen, Och mot natten höljde rimfrost fälten. Jag gick ut att söka den, jag älskar, […]...

  10. Egen moder göms i mullen I mitt hem en styfmor råder, Egen moder göms i mullen. Och jag hastar öfver hagen, Skyndar stilla till den […]...

Dikt Hvilken sällhet skön att synas - Johan Ludvig Runeberg
« 
 »