Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Hjorten och Vilan

Hjorten betar uppå bergets åsar,
Betar en dag, sjuknar in den andra
Och begynner klaga högt den tredje.

Vila ifrån berget frågar hjorten:
”O, du hjort, du djur från bergets skogar,
Säg mig, hvilket bittert kval dig plågar,
Då du, betande på bergets åsar,
Betar en dag, sjuknar in den andra
Och begynner klaga högt den tredje?”

Sakta[5] talar hjorten då till Vila:
”Goda syster, Vila ifrån berget,
Stort i sanning är det kval, mig plågar.
Se, till sällskap här en hind jag ägde,
Och hon gick att dricka ner för berget,
Gick dit ner och har ej återkommit.
Om hon sen har irrat sig om vägen?
Eller af en jägare är fångad?
Eller helt och hållet mig förgätit
Och en annan hjort sig valt till älskling?-
Om, så sant, hon irrat sig om vägen,
Gifve Gud, att hon mig återfunne!
Om en jägare har fångat henne,
Må han själf en lott lik min få pröfva!
Men om mig hon helt och hållet lämnat
Och en annan hjort sig valt till älskling,
Gifve henne Gud i jägarns händer!”


Dikt Hjorten och Vilan - Johan Ludvig Runeberg
 »