Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Grumla icke flickans själ

Flickan satt vid bäckens strand,
Tvådde sina fötter där;
Sjöng en fågel ofvanför:
”Flicka, grumla bäcken ej,
Himlen syns ej mer i den!”
Flickan slog sitt öga opp,
Talade med tårad blick:
”Sörj ej öfver bäcken, du,
Bäcken klarnar snart igen.
När du såg mig stå en gång
Vid en ynglings sida här,
Du till honom tala bort:
Grumla icke flickans själ,
Aldrig skall den klarna sen,
Aldrig spegla himlen mer!”


Dikt Grumla icke flickans själ - Johan Ludvig Runeberg