Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Förbannelsen

Rosor samlade en flicka
Och i slummer föll.
Kom en pilt och väckte henne
Skakande ur sömn:
”Vakna opp, du hulda sköna,
Sof ej roligt mer!
Se, de friska rosor vissna
Vid ditt hjärta ren;
Den, för hvilken du den plockar,
Har en annan kär.”-

Ӏlskar han en annan,-tillgift
Må hans kärlek få.
Dock en åskvigg, klara himmel,
Mot förrädarn sänd!”


Dikt Förbannelsen - Johan Ludvig Runeberg
«