Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Flickornas förbannelser

Konda dog, hans moders enda sÀllhet,
LĂ€mnande sin mor det kval att honom
FjÀrran frÄn sin boning ge Ät jorden.
Hon begrof den kÀre i sin trÀdgÄrd
Under gyllne pomeranstrÀns skugga.

Hvarje morgon gÄr hon sen till grafven:
”Konda, Konda! Svara, trycker jorden,
Eller trycka dig din kistas brĂ€der?”

Och ur djupet ljuder svaret Ă„ter:
”Icke jorden trycker mig, o moder!
Icke trycka kistans brÀder heller,
Nej, förbannelser af flickor endast.
NĂ€r de sucka, ges i himlen gensvar,
NÀr de banna, skÀlfver jordens grundval,
NĂ€r de grĂ„ta, mĂ„ste Gud bevekas.”


Dikt Flickornas förbannelser - Johan Ludvig Runeberg