Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Flickans klagan

(En finsk runa).

Aldrig gÄ de ur mitt sinne,
Ur mitt minne plÄnas aldrig
Dessa hulda, ljufva dagar,
DÄ jag sjöng, ett barn till Älder,
Kvittrade som liten flicka
Med den muntra fÄgelns glÀdje,
LÀrkans glÀdje, som med vingen
NÀra molnens barm i höjden
Fri och lÀtt och sorglös leker.

HjÀrtat fritt ifrÄn bekymmer,
Flög jag förr, som vinden flyger,
Fördes, som en gnista föres,
For, som löfvet far i lunden,
SÄsom fjÀriln öfver lindan,
Drack mig mÀtt af ljufva safter
FrÄn den gyllne blommans kalkar,
Som af silfver öfverstÀnktes.

FrÀmmande för alla sorger,
Satt jag, glÀdjens bild, pÄ fÀltet,
Satt med honings-hÄg pÄ tufvan,
Satt, en blomma lik, pÄ lindan,
Lekande, förtroligt sluten
Till den muntra syskonringen,
Sakta smekt af vÀdrets ande,
NĂ€r han kom med blomsterdofter
FrÄn det honingsrika landet.

Hvilans afbild, sen pÄ bÀdden
Sof jag, lik en liten fÄgel,
Och det blida lugnet redde
Vid min sida sig ett lÀger,
Störde ej min sömn med hotet
Om en nytÀnd dags bekymmer,
Om de sorger, hvilka plÄga
Nu mitt sakta tÀrda hjÀrta.

Hvarken vet jag eller kan jag
RĂ€tt och tydligt uppenbara,
Hvad som rann uti mitt sinne,
Hvad som drabbade mitt hufvud,
Denna underliga tanke,
Som uti mitt bjÀrta tÀndes,
Som, förut ej kÀnd, mig nÄdde,
Efter det min moder sagt mig,
Sen hon sagt: ”Min lilla dotter,
Snart du redan femton vÄrar
LĂ€mnat efter dig i spĂ„ren.”-
JÀmte mina bröst, som stego,
Steg en okÀnd eld i hjÀrtat,
JÀmte mina bröst, som svÀllde,
SvÀllde oron under duken
1 den ovant höjda barmen.

Ledsamt Àr det nu i stugan.
Tungt Àr sinnet nu pÄ fÀltet,
Lugn finns icke mer i lunden,
Trefnad icke mer i skuggan
Under trÀdens mörka grenar.
Oron tvingar mig till hvilan,
Oron stör mig under sömnen,
Oron vÀcker mig till ljuset,
Till den nya dagens möte.
Nu det brinner i mitt hjÀrta,
I den skymda gömman brinner
Hoppets eld, den oförstÄdda,
Den besynnerliga elden,
Hvilken jag ej vet att slÀcka,
Icke hjÀrta har att kvÀfva.-
Dit de ila skyndsamt alla,
Alla ord ifrÄn min tunga,
NÀr jag ej af nÄgon höres;
Dit min hjÀrnas alla tankar,
Dit mitt hjÀrtas lugn och hvila,
Dit till hoppets dunkla vÀgar,
Aningarnas trÄnga vÀgar,
Sorgefulla för mitt hjÀrta,
GlÀdjefulla för mitt hjÀrta.
Af de önskningar, jag hyser,
Är blott en bestĂ€ndigt viktig,
Bland behofver, dem jag kÀnner,
KÀnner hjÀrtat ett allena;
Sorgefullt det Àr för hjÀrtat,
GlÀdjefullt det Àr för hjÀrtat.


Dikt Flickans klagan - Johan Ludvig Runeberg