Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Flickans anlete

Flickan stod pÄ bergets kulle,
Öfver hvilken mildt ett skimmer
Spreds frÄn hennes sköna anlet.

Vid sig sjÀlf dÄ talte flickan:
”Anlet du, som gör min oro!
Om jag visste, ljusa anlet,
Att Ă„t vissna gubbens kyssar
Dig ett oblidt öde Àrnat,
Ville jag i gröna skogar
Strax all bitter malört plocka,
I dess bittra saft dig bada,
Att den gamles kyss förbittra.
Visste jag dock, ljusa anlet,
Att Ă„t unga makens kyssar
Dig ett hÀrligt öde Àrnat,
Ville jag i gröna gÄrdar
Alla röda rosor plocka
Och i deras ljufva vatten
Dig, du ljusa anlet, bada,
Att du ljufligt skulle mot den
Unga makens kyssar dofta.”


Dikt Flickans anlete - Johan Ludvig Runeberg