Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Flickan och Vila

Regn föll neder sÄsom honingsdagg,
Och i hyddan stod bekymrad mön:
”Ute blir vĂ€l nu min Ă€lskling vĂ„t;
Stolt uti sin körsbÀrsbruna rock,
Under rocken klÀdd i sammetsdrÀkt,
Med en sidenskjorta under den
Och ett ur af guld uti sin barm
Sitter han uppĂ„ sin sköna hĂ€st.”

Vila svarar ifrÄn skogen sÄ:
”Unga flicka, obekymrad var!
SjÀlf jag slagit opp ett sidentÀlt,
Och i tÀltet slumrar Àlskarn nu,
Öfverskyggad af en sobelpels,
Och med hufvu’t svept i gyllne tyg.”


Dikt Flickan och Vila - Johan Ludvig Runeberg