Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Den väntande

Hur lång är vägen? Kort för det friska sinnet,
Men lång, ack, lång för det sjuka hjärtats väntan.
När skall hon komma, när skall den hulda sjunka
Säll i min svallande famn?

Hit skall hon nalkas, valde hon än att nöta
På skogens sandiga stig den späda foten,
Hit, om hon älskat böljan och djärf i jullen
Klyfver den spelande våg.

Från uddens häll, i skygd af den krökta tallen,
Vill jag en spanande blick i växling sänka
På stigen än och än på det spegellugna
Sundets bestrålade längd.

Här vill jag lyssna;-tystnen, o sångarinnor
I skogens toppar, er sång begär jag icke;
Nej, blott ett sakta ljud af ett årslag fjärran
Eller den älskades steg.

Förgäfves! Ej ett bud från den hulda stillar
Mitt öras längtan; blott finkens driller domna
I nejdens lugn, och stundom i ekos sköte
Gökens melodiska suck.

Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast
Af rädda får, som i damm tillbaka vända;
Ser jag längs böljan;-endast en skara måsar
Glimmar i aftonens brand.

Men du, hvars ögas strålar på en gång famna
Planetens segrande lopp, atomens dvala,
Säg, förrn du sjunker, glödande sol, hvar är hon?
Säg, hvar den älskade är!

Förgäfves! Lik en kung, från din höga bana
Kringströr du håfvor, men hör ej barnens suckar;
Åt mig, som tigger endast ett svar om henne,
Skänker du strömmar af guld.

Hvem skall jag fråga? Månne den muntra lärkan,
Som nyss med bärgade vingar sjönk ur molnet?
Hvad? Eller höken, där han med spända segel
Sköter sin luftiga jakt?

Ack, hvarje pulsslag öker mitt kval, min saknad;
Förrädiskt nära bedragna sinnen hoppet,
Och hoppet åter blåser med falska läppar
Låga i kärlekens glöd.

Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen,
Ej daggens yppiga skur mitt hjärtas trånad,
Ej nattens vind, som, susande kringom klippan,
Smeker min kyliga lock.

Till hvila går naturen, alltmer förbreder
Den tysta skuggan sitt täcke öfver jorden;
I hvarje blomma sväller en stilla brudsäng;
Ensam försmäktar blott jag.


1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)

Dikt Den väntande - Johan Ludvig Runeberg