Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Den tviflande

O, hade jag ett ögonpar
Långt skarpare, än falken har,
En blick, som såg, ej stängd, ej skymd,
Igenom höjd och djup och rymd,

Ej pärlan, störst i hafvets skatt,
Juvelen, gömd i jordens natt,
Ej guldets spår i klyftans vrå
Mitt öga skulle söka då;

Min blick på hennes hjärta låg,
Den falska flickan genomsåg,
Den falska, som mig gäckar nu,
√Ąn stel och h√•rd, √§n vek och ljuf.

√Ąr k√∂ld kanske i hennes barm,
Då hennes blick är blid och varm?
√Ąr k√§rlek g√∂md i djupet d√§r,
Då hennes blick mest kulen är?

För bönens suck går himlen opp,
För sorgen själf har jorden hopp;
För mig det blef min kärleks lott
Att tvifla och att tråna blott.


Dikt Den tviflande - Johan Ludvig Runeberg