Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Den skönaste

Invid hafvet stod en guldcitron och skröt:
”Nu √§r ingen h√§r s√• sk√∂n, s√• sk√∂n som jag.”
Detta har ett gulgrönt äpple lyssnat till:
”Ringa √§r ditt pris, du strandens guldcitron,
Nu √§r ingen h√§r s√• sk√∂n, s√• sk√∂n som jag.”
Detta har oslagna ängen lyssnat till:
”Gr√∂na √§pple, ringa endast √§r ditt pris,
Nu √§r ingen h√§r s√• sk√∂n, s√• sk√∂n som jag.”
Detta har oskurna kornet lyssnat till:
”Ringa √§r ditt pris dock, du oslagna √§ng,
Nu √§r ingen h√§r s√• sk√∂n, s√• sk√∂n som jag.”
Detta har okyssta flickan lyssnat till:
”Ringa √§r ditt pris dock, du oskurna korn,
Nu √§r ingen h√§r s√• sk√∂n s√• sk√∂n som jag.”
Detta har den muntra gossen lyssnat till:
”Ringa √§r, I alla, dock ert pris mot mitt,
Nu är ingen här så skön, så skön som jag.
Plocka vill jag dig, du strandens guldcitron,
Skaka ned från trädet, gröna äpple, dig,
Slå och bärga vill jag dig, oslagna äng,
Skörda åter vill jag dig, oskurna korn,
Sen, okyssta flicka, vill jag kyssa dig.”


Dikt Den skönaste - Johan Ludvig Runeberg