Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den sjuttonÄriga

Jag vet ej, hvad jag hoppas,
Och hoppas likafullt;
Mitt hjÀrta kÀnns sÄ ödsligt,
Och Àr ÀndÄ sÄ fullt.
Hvart syftar denna oro,
Som ej ett mÄl kan nÄ?
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tÀnker jag uppÄ?

Vid sömmen hela dagen
Jag sitter som en trÀl;
Jag tycks arbeta flitigt,
Det lider ej likvÀl.
Mot handen sjunker pannan,
Och nÄlen glömmes dÄ.
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tÀnker jag uppÄ?

Jag mente: vÄren kommer,
Naturens drÀkt blir ny;
DÄ skall min hÄg förÀndras
Och mitt bekymmer fly.
Och vÄren kom och sommarn,
Jag blef mig lik ÀndÄ.
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tÀnker jag uppÄ?

Jag Àlskar ej som fordom
Min sköna nejds behag;
Ju mera dagen klarnar,
Dess mera mulnar jag.
Hur skall min oro skingras,
Och nÀr min sorg förgÄ?
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tÀnker jag uppÄ?

O, den som finge hvila
I dödens lugna bo!
Kanske att blott i grafven
Ett hjÀrta finner ro.
Men dock, hur tungt att redan
FrÄn sol och vÀnner gÄ!
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tÀnker jag uppÄ?


Dikt Den sjuttonÄriga - Johan Ludvig Runeberg
 »