Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Den omtÀnksamma

TÀta skurar föllo ned om kvÀllen,
Och mot natten höljde rimfrost fÀlten.
Jag gick ut att söka den, jag Àlskar,
Och sÄ kom jag till den gröna Àngen.
Men pÄ Àngen fann jag dÄ hans mantel,
PÄ hans mantel lÄg hans siden-bröstlapp,
PÄ hans bröstlapp silfvertamburinen,
Och dÀrunder sen ett gulgrönt Àppel.

Allehanda vid mig sjÀlf jag tÀnkte:
Om jag dock hans mantel med mig toge?
Nej, den gode kunde sig förkyla.
Om jag dock hans siden-bröstlapp toge?
Nej, jag gaf den sjÀlf ju till ett minne.
Om jag kanske toge tamburinen?
Nej, den skÀnkte honom mina bröder.

SÄ i valet föll mig in en tanke:
Att uti det gröna Àpplet bita,
Att blott bita i-ej Àta opp det,
Att han mÀrka skulle, att hans flicka,
Just hans egen flicka honom sökte.


Dikt Den omtÀnksamma - Johan Ludvig Runeberg