Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Den lättböjde

Där jag band på åkern gyllne kärfvar,
Stod den unge Adolf vid min sida,
Skäran höll han i sin hand, på renen
Låg, emot en stubbe stödd, hans bössa.
Men i träsket, nedanför beläget,
Skrek i vassen nära stranden artan.

Stram till bössan sprang den käcke gossen;
Men jag fattade hans arm och sade:
”Låt den stackars artan vara, Adolf,
Låt för min skull den få vara ostörd!”
Genast ställde han sin bössa unnan
Och tog gladt som nyss till skäran åter.

Men jag tänker ofta i mitt sinne:
”Underlig är dock den vackra Adolf;
För ett vänligt ord från mina läppar
Lämnar han, hvad mest hans hjärta fröjdat;
För en hjärtlig blick af mina ögon
Gör han gärna, hvad hän skytt tillförne;
För en vänlig kyss, ett hjärtligt famntag
Tror jag att han kunde gå i elden.”


Dikt Den lättböjde - Johan Ludvig Runeberg
«