Svensk poesi

Dikt på svenska



Dikt Den älskade och den försmådda

I det friska gräset bette skymmeln,
Betar där en stund och därpå hör han,
Huru flickan beder till sin moder:
“Gif mig ej åt den, jag ej kan älska!
Bättre, med sin älskling stiglös irra,
Slån förtära och ur löf blott dricka,
Kulen sten till hvilokudde äga,
Än med denne i palatser vandra,
Socker äta och på siden slumra.”


1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (2 votes, average: 4.00 out of 5)

Dikt Den älskade och den försmådda - Johan Ludvig Runeberg