Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt De svarta ögonen

Modren bannade sin Jovo:
”Son, hvar höll du hus i aftse?”

”Bana icke, gamla moder!
Hos tre sköna flickor var jag.
En var hög och smärt till växten,
En var röd och hvit om kinden,
En bar ögon, lika natten.
Af den höga, af den smärta,
Plågas, moder, nu mitt hufvud;
Och af den med röda kindren
Plågas nu mitt bröst, o moder;
Men af den med svarta ögon,
Gamla moder, tar jag döden.
Lägg mig på en bår och för mig
Till den huldas tjäll, att hennes
Svarta ögon må mig skåda.”

Sagdt; och honom lämnar lifvet.
På en bår han läggs af modren
Och till flickans boning bringas.
Hon med svarta ögon ser det.

Och hon talar till sin moder:
”Låt mig dö, min gamla moder!
Lägg mig sen på båren, lägg mig
Nära till den sörjda döda!
Sen en graf oss red och sänk oss
Hand i hand i den till hvila.


Dikt De svarta ögonen - Johan Ludvig Runeberg