Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Blomman

NÀr sig vÄren Äter föder,
Klar och ljuf,
Dagen ler och solen glöder,-
Vaknar du,
FÀster vid din veka stÀngel
Blad och knopp,
Och frÄn gruset som en Àngel
Lyftes opp.

Med din doft kring rymden ilar
FlÀkten glad,
FjÀrilns gyllne vinge hvilar
PĂ„ ditt blad.
Ingen oren vÄgar kinden
Kyssar ge,
Daggen, ljuset, fjÀriln, vinden.
De, blott de.

NĂ€r, likt plantan i sin sommar,
Skön och blid,
Allt det ljufva föds och blommar
Utan strid,
Hvarför gÄr hÀr sorg och fara
Hand i hand,
Hvarför fÄr ej jorden vara
Fridens land?


Dikt Blomman - Johan Ludvig Runeberg