Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Björneborgarnas marsch

Söner af ett folk, som blödt
PĂ„ Narvas hed, pĂ„ Polens sand, pĂ„ Leipzigs slĂ€tter, LĂŒtzens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött,
Än kan med ovĂ€ns blod ett fĂ€lt hĂ€r fĂ€rgas rödt!
Bort, bort, hvila, rast och fred!
En storm Àr lös, det ljungar eld och fÀltkanonens Äska rullar;
FramÄt, framÄt led vid led!
PÄ tappre mÀn se tappre fÀders andar ned.
Ädlaste mĂ„l
Oss lyser pÄ vÄr bana;
Skarpt Àr vÄrt stÄl
Och blöda Àr vÄr vana.
Alla, alla kÀckt framÄt!
HÀr Àr vÄr sekelgamla frihets sköna strÄt.
Lys högt, du segersÀlla fana,
Sliten af strider sen en grÄnad forntids dar,
Fram, fram, vÄrt Àdla, hÀrjade standar!
Än finns en flik med Finlands gamla fĂ€rger kvar.

Aldrig skall vÄr fosterjord
Af vÄldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas;
Aldrig ljuda skall det ord,
Att Finlands folk förrÄdt sin fria bygd i nord.
Falla kan den tappre blott,
Ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas.
Falla, sköna krigarlott,
Blif vÄr, sen för en seger Àn vi kÀmpa fÄtt!
Vapen i hand
Och kÀckt vÄr ovÀn nÀra!
Dö för vÄrt land
Är lefva för vĂ„r Ă€ra.
Rastlöst fram frÄn strid till strid,
Ty nu Àr stunden vÄr och nu Àr skördens tid!
Glesnade leder vittne bÀra
HÀrligt om mod och bragder, om vÄrt lands försvar.
Fram, fram, vÄrt Àdla, trotsiga standar!
Omkring dig Àn din trogna finska vakt du har.


Dikt Björneborgarnas marsch - Johan Ludvig Runeberg