Svensk poesi

Dikt på svenska

Höstkvällen

Hur blekt är allt, hur härjadt, vissnadt, dödt! Hvar är den blomning nu, som sommarn födt? I dalen domnar allt, […]

Kärleken

Bannande sin dotter, talte modren: ”Flicka, jag för kärleken dig varnat, Och jag finner, att jag varnat fåfängt” Dottren sade: […]

Våra mödrar bära skulden

Bakom Savas våg på stranden Leder ynglingen sin fåle. Mössan i sin hand han håller Och befuktar den med tårar. […]

Domen

Blommor sådde trenne täcka flickor, Kyndel uppå berg, i dalen mynta. Och en yster gosse kommer dristigt Och af blommorna […]

Öfver ett sofvande barn

Hur säll i vaggans famn du hvilar än, Hur obekant med villorna och flärden! Din bädd-af modershand bereddes den, Din […]

Den väntade

I sitt hushåll är min mor, Vid sin söm min syster är, Och min bror far ut på jakt; Själf […]

Den bekymrade

Hvar, du vida himmel, Är väl nu min älskling? Är han på en resa? Sitter han vid bägarn? Är han […]

Söndagsskörden

Högt strålar morgonsolen ren, Naturen kläds i ljusets sken, Af fågelsånger ljuder skyn, Och ingen rörs dock än i byn. […]

Idyll och epigram – 6

När den sköna maj med sippor kommit, Kransa tärnor sina bruna lockar, Skyndande till ringdans kring sin majstång. Under dansen […]

Andra natten

Förskjuten, gäckad, trånande och fridlös Gick vandraren i sekellånga år Sin tunga stig igenom öde länder. Ej bjöd en trofast […]