Dikt VĂ€ntan
VĂ„r framtid tycks mig lik en dunkel vall
av tunga moln med kopparglans i fÀrgen,
som mörkgrön brons stÄ skogarne pÄ bergen,
som blÀck Àr sjön och Än som smÀlt metall.
Av Ängest pressas livets hjÀrtekammar,
du starka makt, du makt, som slÄr och flammar
giv ljus, brÀck sönder kvalmet med en knall,
slÄ tungt, slÄ hÄrt med dÄnets dova hammar.