Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Tersites

Jag kan ej annat Àn din lott beklaga,
du arme skorpion, som alla jaga.
DÀr sparkar vankas och dÀr spö det slites,
dÀr Àr du med, min stackars vÀn, Tersites!

Visst Àr du fulare att se Àn alla,
nÀr darrande av hat du sprutar galla,
nÀr du med naglar spÀrrade att rivas
och ettrigt spottande ur lÀgret hivas.

Och dock, du uslaste ibland elÀnda,
i all din uselhet du Àr kanhÀnda
ÀndÄ pÄ sÀtt och vis ett stycke heros,
vad Àn förmÀlas mÄnde av Homeros.

NÀr Agamemnon alltför högljutt skrÀvlar
och nÀr Odyssevs eller Nestor tÀvlar
i dunkla rÄd med delfiska oraklet,
du ensam vÄgar skratta Ät spektaklet.

NĂ€r OĂŻliden sina puts bedriver
för Àdle skönbenskenade achiver,
som ropa: ”Bravo, bravo, konung Ajas!”,
du Ă€r den ende, som törs ropa: ”Pajas!”

Det Àr dock sanningen du ilsket slungar
i ansiktet pÄ dessa stolte kungar,
pÄ hela denna Àdelborna liga,
som annars piskar varje knyst att tiga.

Och dÀrför Àr du dock ett stycke heros,
vad Àn förmÀlas mÄnde av Homeros
– en heros Ă€r du, en, som rivs och bites
och sliter spö, min stackars vÀn, Tersites!


Dikt Tersites - Gustaf Fröding