Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Tal i fÄvitsko

”I veten det, bröder och vĂ€nner,
min mandom har lÀrt mig försaka
den jord, dÀr min ungdom slog rötter
och bar sina gröna förstlingsblad.
Dock Ànnu mitt hjÀrta kÀnner
en lÀngtan att fÀrdas tillbaka
till tiden jag satt vid Gamaliels fötter
ungdomligt allvarlig och Àven glad.

Jag talade barnsligt, jag var ju ett barn,
fast höglÀrd i allt, som Àr skrivet,
mitt sinne var fullt av de gycklets flarn,
som tillhöra ungdomslivet.
Och gav mig Gamaliel dÄ en visdomsskrift,
och flitigt jag lÄddes i rullarne lÀsa,
jag ritade av med mitt arga stift
i kanten av Gamaliels lÄnga nÀsa.

Och lönligt ibland, nÀr det led emot natt
– jag ville icke mycket min vishet prisa –
vid Gamaliels dotters fötter jag satt
och lÀste med henne i fÀdernas Höga Visa.
Vad talar jag, talar jag oförnuft,
tillgiven mig det, lÄten orden fara
och hÄllen det allt sÄsom vind och luft
och tagen eder för fĂ„vitska ord till vara!”

Ja, sÄ har jag tÀnkt mig apostelns tal
en kvÀll i den gÀstfrie Gaji sal,
men har han ej sÄ kunnat uttala sig,
fall, fÄvitska, dÄ över mig!


Dikt Tal i fÄvitsko - Gustaf Fröding