Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Skalden Wennerbom

 Genom stadens park gĂ„r sommarsuset,
 skalden Wennerbom frĂ„n fattighuset
 kommer raglande – butelj i hand
 - kryssar varligt över gĂ„ngens sand,
 tar en klunk ibland,
 ler och mumlar saligt under ruset.

 Bin flyr kring frĂ„n trĂ€dgĂ„rdmĂ€starns kupa,
 kryp och larver störta huvudstupa
 ned frĂ„n trĂ€den, allt stĂ„r hög i blom,
 allt Ă€r fyllt av doftens rikedom
 - skalden Wennerbom
 sĂ€tter sig i grĂ€set till att supa.

 FĂ„glar tokiga av glĂ€dje kvittra,
 grĂ€stets hundra syrsor spela cittra,
 Wennerbom han lyss med bitter min
 - nĂ€r han klunkar sitt elĂ€ndes vin,
 super som ett svin,
 solens strĂ„lar mot buteljen glittra.

 BrĂ€nnvinet och han de hĂ„lla gille
 och han mumlar: ”brĂ€nnvinet ger snille,
 brĂ€nnvinet ger tröst, nĂ€r hoppet far,
 skĂ„l för ungdomen och det som var,
 lĂ„t oss ta en klar,
 om det hĂ€r fĂ„r gĂ„, sĂ„ fĂ„r jag dille.

 Jag var glad i tron och stor i tanken,
 tills jag drunknade i denna dranken,
 det Ă€r slut med mig se’n femton Ă„r,
 hejsan, bror butelj, allt skönt förgĂ„r,
 lĂ„t oss ta en tĂ„r,
 Wennerbom Ă€r full, det ger han fanken!”

 Och han somnar in, han gĂ„r till vila,
 parkens medlidsamma kronor sila
 Litet ljus kring skalden Wennerbom,
 milt kastanjen regnar med sin blom,
 flaskan ligger tom,
 krypen hĂ€rs och tvĂ€rs dĂ€röver kila.

 Djup och rik Ă€r nu hans gudagĂ„va
 och i sjĂ€len stinga inga dova
 Ă„ngerns smĂ€rtor över last och brott,
 till sin ungdoms drömland har han nĂ„tt,
 sover ganska gott,
 det Ă€r skönt för skalder att fĂ„ sova.


Dikt Skalden Wennerbom - Gustaf Fröding
«