Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Sigurd Jorsalafar

Och yret piskar och stormen snor.
Kung Sigurd sitter i tempelkor
och stirrar tungsint och folket tror,
att Sigurd lyssnar pÄ psalmer.
”VĂ„r store hövding, vĂ„r gode kung,
hans hĂ„r har grĂ„nat, hans sjĂ€l Ă€r tung!”
– Kung Sigurd drömmer, att han Ă€r ung,
kung Sigurd drömmer om palmer!

Det vandrar vÄgor i Sudersjö,
det stÄndar palmer pÄ Sikelö,
dÀr mognar druvor, dÀr mognar mö
för hÄrde hÀrmÀn pÄ haven!
– Kung Sigurds panna Ă€r hög och bred,
hon sjunker tungt emot handen ned
– det gĂ„r en viskning i folkets led:
”kung Sigurd lutar mot graven!”

Vid Akersborg stÄndar striden hÄrd
och yxa klingar mot hillebÄrd.
DÀr rider hövding i brÀm av mÄrd,
hans hÀst Àr blodig i manen!
– Kung Sigurds blick vandrar skum och vild
frÄn Helge Olavs till Jungfruns bild?
– ”O helge Olav, var Sigurd mild,
kung Sigurd brottas med fanen!”

Och snöstorm viner om tempelknut,
och aftonsÄngen Àr sjungen slut.
”Följ med, o kung, förrĂ€n snön fyllt ut
de sista stigade spĂ„ren!”
Han svarar icke, hans tanke flyr
frÄn frost och vinter och storm och yr
– som segerherre kung Sigurd styr
med gyllne stam i Bosporen.


Dikt Sigurd Jorsalafar - Gustaf Fröding