Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt SĂ„lunda talade Zarathustra

En natt gick Zarathrustra upp pÄ berget med
sina lÀrjungar för att betrakta stjÀrnorna.

Och vid de sutto pÄ berget och blickade upp
mot himmelen eller skÄdade ned mot dalen, dÀr
skogen vÀxte utmed branterna, sÀnkte Zarathrustra
sitt huvud och föll i tankar.

DÀrefter höjde hon Äter sitt huvud talade och
sade:

”Huru ofta haver jag icke sagt eder dessa orden:
flyr dygden och befliter eder om det ont Àr! Ty I
veten, att dygden Àr fÄvitska trÀlars tal, och att
det onda Àr ett gott för den, som Àr det ondas
herre och icke tjÀnare. Och huru haver jag icke
förmanat eder att Àlska och förkovra eder sjÀlvandes
och icke eder nÀsta! Ty livet Àr kort och den
som gör andras gÀrning och icke egen, han skall
vara sÄsom ett torrt trÀd, och det torra trÀdet kan
aldrig varda till virke i den bryggan, som leder
till övermÀnniskan.

Men nÀr haver jag sagt eder, att I skolen binda
mÀnniskorna med band, pÄ det I sjÀlva mÄn
vara fria? Det Àr trÀlars sed, som till makt komma.
Eller nÀr haver jag sagt eder, att I skolen slÄ
och förtrampa dem som tÀvla med eder om
hlögheten? Det Àr trÀlsed.

SkÄder ned pÄ skogen, dÀr mÄnga toppar skjuta
upp över de andra! MÄnne det höga trÀdet varder
högre, om de lÄga trÀden huggas ned? Eller
höjer edra ögon upp till de tusen sinom hundra
tusen stjÀrnorna, som tindra i rymden! Tron I att
den stjÀrnan Sirius glÀnser med klarare sken, om
de övriga stjÀrnorna slÀckas? Det Àr smÄplitars
tro.

SÄ vakten eder nu för trÀlars sed och smÄplitars
tro, nÀr I lÄten övermÀnniskan vÀxa i eder! Ho
vet, om den sig störst tÀnker Àr den störste! Och
mÄnne icke den Ànnu klenvÀxte, som stor vÀxtkraft
haver, Àr större Àn den redan storvÀxte, som
mindre kraft haver av begynnelsen och allaredo
uppfyllt sitt vÀxandes mÄtt? SÄ lÄter var och en
vÀxa efter sin art och förmÄga och varer
icke lÄgsinnade! Den dÀr starkast lyser och störst
Àr av alla, nÀr alla Àro i sitt fylle och sin
fullÀndning, av hans frö och gnista skall
övermĂ€nniskan framgĂ„!”

SÄlunda talade Zarathrustra och hans lÀrjungar
förundrade sig storligen.


Dikt SÄlunda talade Zarathustra - Gustaf Fröding