Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Korperal Storm

NÀr korperal Storm var i kronans klÀder,
dÄ geck han sÄ stolt med sett stolta gevÀder,
pÄ TrossnÀs för konung och land,
gevÀdret det sken i hans hand,
bantlÀdret det var som ett blankskinnslÀder,
pÄ böxorna satt en revÀder.

Han svor, satt han svor, satt det oste och brÀnde,
och geck i exyss och med benena spÀnde
i blÄd och tjangtil ungeform
– se hĂ€r kommer korperal Storm!
Rekrytorna skvatt och bevÀdringen rÀnde
och sjÀlva kafftinerna vÀnde.

Men nu Àr korpralen fÀll kommen pÄ kneken
och hans ungeform Àr fÀll lagder pÄ bleken
och varken tjangtil eller blÄd
– nu bekar korperalen sin trĂ„d
och Àr en skomakare, bekig av beken
och krokig och svag i knÀveken.


Dikt Korperal Storm - Gustaf Fröding