Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Höst

Stormarne dÄna och haglen de falla
tungt pÄ min hjÀssa, som eld Àr min panna,
rött för mina ögon, de blinda, det flammar,
hatet förtÀr mig, min blod Àr som galla,
kommer och lÄter oss heligt förbanna,
heligt förbanna dem,
de filistéers elÀndiga stammar!

Litet Àr folket och smÀtt Àr dess sinne,
dock Àr det stort i att pina och stinga
Herrans nazir, som fick kraften förlÀnad,
Herre, behÄll dem din vrede i minne,
slÄ dem till jorden med Gideons klinga,
slÄ och förtrampa dem,
slÄ dem som hagel slÄr luftens fÀnad!

Stormar lÄt dÄna och hagel lÄt falla,
lÄt mig fÄ dö för min stormvinds vrede,
men giv mig hÀmnd, ty min strupe förtörstar,
lÄt mig förgöra dem, förstarna alla,
slÄ och förkrossa de usle och lede,
giv mig i hÀnderna,
giv i mitt vÄld filistéernas förstar!


Dikt Höst - Gustaf Fröding
«