Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Förord

För att bokens titel och innehållet av dess första diktcykel må
bättre förstås hänvisar jag först och främst till ”Sagan om Gral” i
Stänk och Flikar, där jag begagnat återfinnandet av det under
medeltiden berömda Gralsmycket såsom en symbol för allförsoningen. I
Brockhaus’ konversationslexikon säges Gral, vilken också säges hava
haft något att göra med fågel Fenix’ pånyttfödelse, enligt medeltidens
legender av Josef från Arimathia hava begagnats att uppsamla blodet
från Jesu sår. Jag känner icke särdeles mycket mera om dessa legender
än detta och har icke särdeles stor sympati för den ifrågavarande
symbolen. Enligt vad jag tror delvis vara en eller annan reminiscens
efter medeltidslegender har jag emellertid diktat min saga om det
försvunna Gralsmycket och dess framtida återfinnande, och här ännu en
gång tagit upp symbolen. Redan i ”Sagan om Gral” är bägaren med dess
innehåll betecknad som livets vin och de vises sten. I den här
följande första diktcykeln har Graldrycken kommit att bliva något
liknande den själva varat ljus – och livingjutande urkällan, den
lysande livssaft, vars minsta utstrålade gnista anträffas mer eller
mindre dold och försvagad hos alla ting och väsen.

De övriga dikterna hava genom titelbladet kommit att inrubriceras
under samma symboliska beteckning, och kunna ju också även de i
enlighet med den första diktcykelns tankegång betraktas såsom
innehållande mer eller mindre svaga stänk från ljuset av Gral. De
flesta av samlingens dikter äro för övrigt mera att betrakta som
rimmade tankeförsök än som poesi i vanlig mening – de likna i detta
fall, frånsett skillnaden i vishet, Goethes ”Sprüche in
Reimen”. Möjligen är denna diktart icke särdeles förtjänt att utövas,
även med det höga föredömet Goethe framför sig, men för en gångs skull
må man ha rätt att försöka den. I alla händelser önskar jag icke att
man efterliknar den knaggliga form, som är att finna i vissa mina
dikter av detta slag. En annan egenhet med dessa moral-filosofiska
dikter är deras villkorliga form, de säga nästan mangrant endast
’kanhända’ och ’möjligtvis’ även där påståendet kan synas välgrundat
nog. Detta kommer sig av att deras författare känt sig slagen på
fingrarna av egen alltför stor kategorisk säkerhet i uttrycket av
moral-filosofisk tankegång i föregående dikter. Denna diktsamling är
också till en del avsedd att utgöra ett korrektiv och en förklaring av
det som i ”Stänk och Flikar” och ”Nytt och Gammalt” kan vara misstag
eller dunkelhet – ett slags återtåg till en tryggare ställning med
säkrare operationsbasis, från vilken man efter nya strategiska
överläggningar kan framtränga till Ariens land. Framdeles komma
sannolikt mina åsikter att ytterligare utveckla och förändra sig och i
så fall kommer naturligtvis ytterligare korrektiv att bliva
nödvändiga.

Gustaf Fröding


Dikt Förord - Gustaf Fröding
 »