Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt FarvÀll

En sorgens ton frÄn Amerka

FarvÀl, du grymma vÀnd i Sveden,
du grymma vÀnd, som glömde eden,
du svÀrjade en lordaskvÀll,
ja fadervÀll, ja fadervÀll!

Ja fadervÀll, ja fadervÀdel,
jag var en skrÀdargesÀdel
i Svedens land hÀr lÄngt ifrÄn,
nu Àr jag mister Johansson.

Tre dollars haver jag om dagen
och Àr en herrkar efter lagen,
du kunde varit misstriss nu,
men den som slapp te bli’t, va du.

Du kunde gÄtt i hatt och handsker
ibland tjangtila amerkansker
och lefft pÄ gÄs och rebbenspjÀll,
men fadervÀll, men fadervÀll!

Ja fadervÀll, ja fadervÀdel,
jag hopas Erk Àr sÄppas snÀdel,
att han ej slÄr min grymma vÀnd,
fast han Àr sinnt och illa kÀnd!

Jag hopas, att det nötet Erker
med sett lell arrbett sÄppas lerker
att han kan gi dig brö för dan
och littet kaffi ifrÄn stan.

Jag hopas, att du Àr belÄten,
att du tog Erk och gav pÄ bÄten
en fattig skrÀdargesÀll,
som nu Àr rik, men itnÄt sÀll.

I ensamhetens dystra tankar
gÄr mister Johansson och vankar,
och tÄren far pÄ kinden kall
som Niagadras vilda fall.

Han tÀnker pÄ sin falska flicka,
som gav sin ungdomsvÀnd att dricka
av sorgens suraste butÀll,
farvÀll, farvÀdel, fadervÀll!


Dikt FarvÀll - Gustaf Fröding