Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En upplÀndsk runskrift

Svein, Dagtrottes son,
drap drömmare
söder i
sÀrkernas sund.
BlÄste blÄmÀn
bleka
med stridens stormvinge [1]
Sticktryne, fadersarvet.

Bet han blodiga
vÀlskernas borgar
med slagfÀltets svÀrms [2]
spetsiga gaddar.
Bröt han murar,
brÀnde han byar,
skar skrÀckrunor
bland sydskrÀlingarne.

DvÀrgsmidet [3] dröp
i Dragtrottes sons korgar.
Mycket menfagert [4]
bar han till MiklagÄrd.
Greno grekerna
girigt Ät hÀrbytet,
slickade sulorna
pÄ Svein Borgbrytaren.

Gripar [5] gav han
Ă„t grinarne.
Log Svein
i lekares lag.
Hemsot honom
i hugen lÄg.
Vin vart honom
bot för vÀrken.

KnÀsatte i MiklagÄrd
mör mÄnga,
lent lockiga
lögnviskerskor.
TrÀdde rödbrokiga tröjor
pÄ trolösa,
gav guld Ă„t snutfagra
sveksmiderskor.

Drap Svein Doksa, [6]
Nikkfares dotter
slog HĂ€rklack, [7]
hirdens hövding.
Glad gav han
lönngiljaren giljarlönen.
Sörjde dÄdet,
att han Doksa drap.

RÀvar rÄdslogo
att riva Svein.
Slog han trÀltrutarne
trasiga.
Gav griparne
för intet Ät grekerna,
fÀrdades vida
med vÀringavargar.

Följde Ingvar,
frÀnden fracke,
hÀrjade hÄrt
med HolmgÄrdingarne.
SĂ„g Bjarmernas
bÄtbryggor,
Skridfinnarnes snöhögar,
nÄdde Svithiod.

TÀnkte gÀsta Torgrima
i Tiundaland,
fÀst med ed fordom
hos fosterfadern.
Följde mön, den falska,
Stenkettil till Falkholmen,
mötte med spott
Sveins sorgtystnad.

Hat högg i Dagtrottes
sons hug.
BrÀnde han brÀderna
bruna pÄ Falkholmen.
Sot stÀnkte
av Stenkettil.
TorrbrÀnd lÄg Torgrima
bland tallbrÀnderna.

Skumsinnad i skogen
drog Svein.
SvÄrmodet sargade
svekdrÄparen.
Ristar han nu
rimsatta runor
i Storby stenar
vid Stormröjningen.

Liv skall Svein lösa
i Lögarviken.
GĂ„ som niding
Nagrindar nedan.
Bredda Àr hans bragder
vitt i bygderna,
storsvek har han övat,
straff skall han lida stÀndigt.


Dikt En upplÀndsk runskrift - Gustaf Fröding