Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En liten comedia

Om kÀrlekshandelen mellan
den saligen i Gudi afsomnade
Herren Herr Erik Stenbock, som var en arg
skalk, och den likaledes saligen hÀdanfarna
Àdela jungfrun Fröken Malin Svantesdotter
af den högvÀlborna och höggrefliga
StureslÀgten,
korteligen och i enfaldiga rim ihopskrefven
till förnöjelses och löjelighets uppvÀckande
sampt
dygdesamma, vÀlÀlskeliga Brita Lisa Elfvedahlia
pÄ dess sjuttonde Ärsdag kÀrligen och ödmjukligen
tillÀgnad
af
Hon Vet VĂ€l Hvem.

Teatrum skall vara förestÀlld att vara i mjölkekammaren pÄ Hörningsholms gÄrd och der skall vara fillebunkar och och
smörbuttor och andra sÄdana persedlor, som till en mjölkekammare rÀtteligen höra.

Fröken Malin skall taga nÄgot smör af buttone och knÄda och vÀnda det sÄsom skickeliga kvinnor det plÀga, och hon skall
sjunga visan om lindormen och hans fÀstemö.

DÄ skall Herr Erik insticka sitt hufvud af dörren och kvÀda det följande:

Min Àdela frÀnka, god dag, god dag,
var intet rÀdd, det Àr baresta jag!
Att lÀngta sent och tida,
det kunde jag intet lida,
kÀr Malin ville jag skÄda,
jag kunde ej derför rÄda!

Svarar Fröken Malin:

Ack, hjertans frÀnde, hvad gören I hÀr?
I veten fuller, hvart detta bÀr,
I veten vÀl, att moder
pÄ Eder intet Àr goder!
Hon hafver sagt, att hon Eder skall slÄ
och banka pÄ ryggen brun och blÄ,
det slutar med stort elÀnde,
min hjertans aldera kÀraste frÀnde!

SĂ€ger Herr Erik:

Den gambla Fru MÀrtha Àr hÄrd som sten
emot sitt eget kött och ben,
skall hennes hÄrda vilja
tvÄ kÀrliga vÀnner skilja,
som vuxit tillsamman likt rot och mark,
likt rot och stam och stam och bark,
det skolen I intet tÀnka,
min hjertans aldera kÀraste frÀnka!

Svarar Fröken Malin:

I vetan det alltför mycket vÀl,
I talen ut af min egen sjÀl,
jag ville all verlden gifva
att fÄ hos Eder blifva,
men Herren Gud i himlen Àr vred
pÄ kÀrlighet i förbjudna led,
vi mÄste sörja bara
och lÄta lyckan fara!

SĂ€ger Herr Erik:

Det Àr ej sant, det vill ej Gud,
det Àr blott ett dÄrligt menskobud
och det spanns upp till skam och sorg
av leda munkar i Romaborg
och aktas slÀtt af bÄde
Kung Jan och Hans Förstliga NÄde,
I skolen ej derpÄ tÀnka,
min hjertans aldera kÀraste frÀnka.
Men viljen I följa i löndom mig,
dÄ vill jag strÀfva redelig
att vara Eder till mÄtter,
som voren I kejsarens dotter.
Jag hafver alltren Ät Eder köpt
en gyldenring, i VÀlskland stöpt,
och andra Àdela smiden
och samvet och atlask och siden.
Men viljen I intet följa mig,
dÄ varder mig tungsam lifvets stig
– nĂ€r jag hafver sörjt mig afdaga,
dÄ skolen I sucka och klaga!

Svarar Fröken Malin:

Min sjÀl Àr af grÄtandes tÄrar full
alltför Eder myckna kÀrlighets skull,
och vore det intet för moderkÀr,
som hafvit för mig sÄ stort besvÀr,
jag följde till verldens Ànde
min hjertans aldera kÀraste frÀnde!

SĂ€ger Herr Erik:

I sen det sjelfver, I Àren mig huld,
I Àren i hjertat god som guld
– sĂ„ lĂ„ter oss komma tillsamman
i kÀrlighets frögd och gamman!
KĂ€r Malin hafver bekymrat sig blek
allt utaf mycken sorg och kÀrlek
– kĂ€r frĂ€nkan skall intet sörga,
rÀttnu skall bröllopet börja;
det varder en lyster och lustiger dans
och frÀnkan skall hafva bÄde krona och krans,
och röd skall frÀnkan skina
som tulipanerna fina!

Svarar Fröken Malin:

KÀr frÀnden lÀgger sÄ vÀl sitt tal,
hans kÀrlighet gifver mig intet val,
han kunde en sten beveka,
jag kan honom intet neka,
han Àr sÄ bÄlder en riddersman,
Gud hjelpe mig, att jag intet kan,
ty verlden tager min heder
och moder blifver sÄ vreder!

SĂ€ger Herr Erik:

Den gambla Fru MĂ€retha
skall intet fÄ till att veta,
förrÀn vi hafva tillsammans gÄtt
och prÀstens lÀsning öfver oss fÄtt
– hon fĂ„r allt sin arghet svĂ€lja
och bjuda oss komma och helja!
Jag hafver befallit Pehr StalledrÀng
i morgon tida gÄ upp ur sin sÀng
och hÄlla redo en Äka
och sÄ skall jag Malin rÄka
uppÄ det gambla stÀllet
i morgon vid hanegÀllet
– der stiga vi upp i slĂ€dan
och fara hastelig dÀdan!

In trÀder Fru MÀrtha och skriar:

Hvad sysslar du hÀr, ditt leda skarn,
och vore du intet min systers barn,
sÄ tage mig sjÀlfva HÄken
jag stÀllde dig visst vid kÄken.
Jag hafver ju redan sagt dig förr
att hÄlla dig dÀdan frÄn vÄran dörr
alltsom ett skadeligt villedjur
– vad gör du hĂ€r i min mjölkebur?

Svarar Herr Erik:

Min Àdla Fru moders syster,
I varen intet sÄ dyster,
jag ville blott smaka, innan jag dör,
pÄ kÀra Fru frÀnkans fÀrska smör
och öfver bunkarne gapa
och nÄgot fillemjölk lapa!

Skriar Fru MĂ€rtha:

Du tröstar att bjebba med munden mot,
jag vÄnne jag gÄfve din trilska bot,
att dambet af dig ryker,
din dugenicks och stryker,
men packa dig genast hÀdan!

DÄ skall Herr Erik hasteligen gÄ fram till Fröken Malin och taga midt omkring henne frammanfrÄn och gifva henne ett
osculum Eller kyss pÄ munden och sÀga lÄgt:

Förglömmer intet slÀdan!

Derefter skall han fortfÀrdigt gÄ ut af dörren och Fru MÀrtha skall banka honom i bakhufvudet med en vispekvast och Fröken
Malin skall grÄta bitterligen, vid det tÀckelset faller.

Nota Bene för Auctor. HÀr kan Nils Daniel, ty han Àr allt kÀnder, fÄ sin Comediam tillbaka. Han kan hÀdanefter
lÄta vara att beskÀnka Brita Lisa med sine fransöske rimkonster och lÀttfÀrdighetsblomster. Hon Àr intet för honom, sÄ mycket
han vet det, och tör han hÀdanefter intet sticka sin nÀsa till prestegÄrden, sÄ frÀnde han ock Àr. Tör ock vara bÀttre
för Nils Daniel att mera beflita sig om Theologia och Grammaticis Àn om Comedia, som Àr ett blÀndverk af
lögnaren frÄn begynnelsen och alls intet tacknÀmeligt för en Studioso TheologiÊ.
Efter han Àr sÄ förfaren i gambla hÀndelser, tör han ock veta, hvad ynkelig Ànda, som pÄ sistone kom ut af Fröken Malinses
och Herr Erikses ogudaktiga kÀrlighet och förhÀfvelsefulla olydnad.

J:s Elved:ius.


Dikt En liten comedia - Gustaf Fröding