Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt En ghasel

Jag stÄr och ser pÄ vÀrlden genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig frÄn gallret,
det Àr sÄ skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
sÄ smÀrtsamt glatt och lockande det ljuder,
nÀr skratt och sÄnger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
dÀr ovanför stÄr branten furumörk,
den friska doften trÀnger genom gallret.
Och över viken vilket prÀktigt sken,
i varje droppe Àr en Àdelsten,
se, hur det skimrar hÀrligt genom gallret!

Det vimlar bÄtar dÀr och Ängare
med hornmusik och muntra sÄngare
och glada mÀnniskor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag mÄste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej lÄngsamt kvÀvas bakom gallret!

FörgÀves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hÄrda gallret
– det vill ej tĂ€nja sig, det vill ej brista,
ty i mig sjÀlv Àr smitt och nitat gallret,
och först nÀr sjÀlv jag krossas, krossas gallret.


Dikt En ghasel - Gustaf Fröding