Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Det var dans bort i vÀgen

Det var dans bort i vÀgen pÄ lördagsnatten
över nejden gick lÄten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bÀlgspel vid landsvÀgskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

DÀr var Bolla, den prÀktiga Takeneflickan,
hon Àr fager och fin, men har intet i fickan,
hon Àr gÀcksam och skojsam och kÀck.
DĂ€r var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
dÀr var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i BĂ€ck.

DĂ€r var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det Àr pojkar, som orka att kasta pÄ klacken
och vischa en flicka i skyn.
DÀr var Flaxman pÄ Torpet och Niklas i SvÀngen
och rekryten Pistol och HögvaltadrÀngen
och Kall-Johan i SkrÀddarebyn.

Och de hade som brinnande blÄnor i kroppen,
och som grÀshoppor hoppade Rejlandshoppen,
och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förklÀden slÀngde,
och flÀtorna flögo och kjolarna svÀngde,
och musiken den gnÀllde och gnall.

In i snÄret av björkar och alar och hassel
var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna dÀr,
det var ras, det var lek över stockar och stenar,
det var kutter och smek under lummiga grenar
– vill du ha mig, sĂ„ har du mig hĂ€r!

Över bygden lĂ„g tindrande stjĂ€rnfager natten,
det lÄg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrÄn klövern pÄ blommande vallar
och frÄn kÄdiga kottar pÄ granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.

Och en rÀv stÀmde in i den lustiga lÄten,
och en uv skrek uhu! ifrÄn BrynbÀrsbrÄten,
och de mÀrkte, de hörde det ej.
Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
och till svar pÄ Nils Uttermans dudelidia!
kom det dudeli! dudeli! dej!


Dikt Det var dans bort i vÀgen - Gustaf Fröding