Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Corydon till Chloe

I dalens lugna famn en stilla bÀck sig rörer
i gröna mossan fram bland sköna blommors slÀkt
och ifrÄn trÀdens valv man fÄgelsÄnger hörer
och bladen böja sig för smÄ zefyrers flÀkt.

PÄ himlens blÄa grund den stolta Phebus tÄgar
ibland de lÀtta moln som herden mellan lamm,
men av det höga ljus, kring gudens hjÀssa lÄgar,
ej nÄgon strÄles sken till bÀcken hinner fram.

I skuggans svala skygd en nymf sig tyst förnöjer
med sina fingrar smÄ att binda sig en krans.
Dess pudervita hÄr dess ljusa hy förhöjer,
som rosens hy förhöjs av solens klara glans.

En vit herdinnehatt, beprydd med röda rÀnder,
Àr fÀstad som ett tak pÄ denna blomstidyll;
sÄ satt vÀl mÄngen gÄng vid greska floders strÀnder
den höga svanens nymf ell’ modern av Hercule.

Dess lilla purpurmund om dygdens oskuld talar,
en klÀnning av muslin dess vita kropp beklÀr;
ej fanns det förr en nymf som hon i Thules dalar
sÄ lik i skick och allt gudinnan frÄn CythÚre.

DÄ gÄr en herde fram inunder trÀdens grenar,
dess rygg Àr krökt av sorg, dess hy Àr blek och tÀrd,
dess fötters matta steg dess trötta gÄng försenar,
som efter Hectors lik gick Priams dystra fÀrd.

Han gÄr till nymfens fot och faller ödmjukt neder
pÄ bÀgge sina knÀn och tager hatten av
och ger sin kÀrlek luft i tÄrar och i eder
och sĂ€ger: ”Giv mig ja ell’ gĂ„r jag i min grav!

Till Finlands barska krig som fÀnrik gÄr min bana
att emot ryssars svÀrd med tapperhet bestÄ
och under Martis sold och konung Gustavs fana
jag söker mig min död, om jag ej dig kan fĂ„!”

SÄ klagar han och ber och ymnigt tÄrar gjuter,
och herden det Àr jag, och nymfen, det Àr du.
SÄ sÀg mig, Chloe kÀr, vad rÄdslag du besluter:
skall jag i döden gĂ„, ell’ vill du bli min fru


Dikt Corydon till Chloe - Gustaf Fröding