Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Calibariel

I

Jag Àr ej Ariel, ej Caliban,
jag Àr ej mÀnniska och icke man,
ej djÀvul, icke gud.
Men nÄgot litet Àr jag detta allt
Àn gud, Àn dÀmon, alf och faungestalt
med bockfot och djurlik hud.

Var kvÀll och morgon jag ömsar hamn
och Calibariel Àr mitt namn.

II

Jag Àlskar de rena,
i kvÀllen sena
min vÀg till torpet jag tager,
dÀr dottern i kammaren klÀder
sig av i oskuld och trÀder
till spegeln och tycker sig fager.

DĂ„ ville jag vara det barnets hydda
det barnet att vÀrna och skydda,
men djupt i mitt hjÀrta det gnager.
Det faller en misstro mig in med ett,
min blick har Ă„t henne ett gift berett,
dÄ biter den till med ett giftigt bett
och sorgsen till skogen jag drager.


Dikt Calibariel - Gustaf Fröding