Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Bergslagstroll

”Och antingen ni tror eller inte gör detsamma,
men annars Àr det sant och anagga mig, anamma,
om inte det var trollpack, jag togs med en natt.
Vi vaktade vid milan i VÀstanÄmyra
och natten led mot slutet och klockan var fyra,
dÄ hörde vi ett buller och PÀr han skvatt.
Det skallrade i fjÀlla, det dÄnade i jola,
det rĂ„made som oxar i berga”, sa Ola.

”Det stampade och trampade frĂ„n alla fyra hĂ„llen,
och nÀggum det var roligt, för jaggu var det trollen,
som lÄngsamt kommo skumpande med dunder och duns.
Det rungade och vren och sa knak genom skogen,
för somma var sÄ stora som kyrkan i Bogen,
och tallar Àr som halm för en tocken en luns.
Och PÀr han kröp ner vid en rot av en gran
och sjĂ€lv sĂ„ kröp jag ner bakom kolkuja”, sa’n.

”Det dunkade och klang som nĂ€r skrotjĂ€rn slamrar,
och somma hade armar som stÄngjÀrnshamrar
och somma hade nÀvar sÄsom jÀttekast
och somma hade gap som ett hÄl till en gruva
och somma hade tak av ett kolhus till huva
och somma glyste eld som en gnisterkvast
och somma hade snut som en jÀrnlyftkran
och jaggu var det allt lite kusligt”, sa’n.

”De satte sig kring milan och stekte sitt tackjĂ€rn
och kokade sig soppa pÄ spikar och klackjÀrn
och mumsade pÄ plog som pÄ höns eller fÄr.
De dansade kring milan, det var som en hoppdans
med kyrkor i polskdans och hus i galoppdans,
det var som ett dön som nÀr guffarn gÄr.
Och nog har jag vandrat och varit in i stan,
men aldrig sĂ„g jag maken till dansgille”, sa’n.

”Och rĂ€tt som jag ligger som ett hopviket knyte,
sÄ kommer dÀr ett troll med ett otÀckt snyte
och tjÄvar och tar pÄ min fattiga kropp.
’Titt vint, titt pĂ„ skack, det Ă€r ugglor i mossen,
hĂ€r ligger litet gubbkött’, sa tryntrollklossen,
men just i detsamma rann sola opp.
’Se sola’, sa jag, ’det Ă€r ljusande dan’,
dĂ„ nöso de och lade pĂ„ lĂ„ngkutten”, sa’n.

”Det dĂ„nade i berga, det skĂ€lvde i jola,
de skalade i vÀg bortÄt fjÀlla dÀr nola
och drumlade i kull sig dÀr nolaskogs.
Det var som ett slagsmÄl av vettskrÀmda hyttor,
som bruk gjorde hjulkast och jÀttekullbyttor
och malmhus och kolhus och smedjor slogs.
För trollen Àro lika förfÀrade för sola,
som jag för att skarva och ljuga”, sa Ola.


Dikt Bergslagstroll - Gustaf Fröding
 »