Digaren Gustaf Fröding

Si mitt hjärta det längtar i dalen över bergen, där kungsörnen for, upp till Salem, till konungasalen, upp till Salem, […]

När korperal Storm var i kronans kläder, då geck han så stolt med sett stolta geväder, på Trossnäs för konung […]

Adam, Eva man och kvinna, ständigt sträva att varandra kära vinna, vänligt vårda, genomvandra med varandra öden blida, genomlida öden […]

Två grannar jag har i min boning – den ene är sentimental – jag hör honom högt deklamera om sorg […]

I skogarnes djup bor skuggan, och tystnaden slumrar där, och viskande bud från bygden den suckande vinden bär. Och molnen […]

Våran prost är rund som en ost och lärd som själva den onde, men gemen likväl och en vänlig själ […]

Satte jag mig på bergets kam, spejade ut över fjärden, såg, huru solen i väster sam, långt, långt i väster […]

Så tung ligger sorgen på templet och borgen och dämpat och tungt rullar åskans dån, och stormen går fram ööver […]

Vid Bymon på vägen till Byn, där bor Lars i Kuja i skogens bryn. I hemmanet Byn, om jag ej […]

”Och fy skäm ut dig, och fy skäm ut dig för allt ditt spring efter vännen din!” Och håll du […]