Digaren Gustaf Fröding

Min kära är såsom en smärt gran, såsom en sjungande vattubäck och såsom en ung ros, när daggen faller vid […]

En var har sin sorg och jag har min sorg, och varje år har sin ynkedom. Av mask, som frätte, […]

Och skulle jag sörja, så vore jag tokot, ty ingen gör rakt, vad Vår Herre gör krokot, och ingen sorg […]

”Och antingen ni tror eller inte gör detsamma, men annars är det sant och anagga mig, anamma, om inte det […]

När sorgen kommer, som när natten skymmer i vilda skogen, där en man går vill, vem tror på ljuset, som […]

Vem kommer, vem rider, vem kommer till häst! Åh kors i alla tider, se löjtnanten rider, se fruarna i fönstren, […]

Si mitt hjärta det längtar i dalen över bergen, där kungsörnen for, upp till Salem, till konungasalen, upp till Salem, […]

När korperal Storm var i kronans kläder, då geck han så stolt med sett stolta geväder, på Trossnäs för konung […]

Adam, Eva man och kvinna, ständigt sträva att varandra kära vinna, vänligt vårda, genomvandra med varandra öden blida, genomlida öden […]

Två grannar jag har i min boning – den ene är sentimental – jag hör honom högt deklamera om sorg […]