Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Shakespeare

Har du sett dockors spel på skådebanan?
Små, sirliga personer träda upp
och gå och stå och handla och framställa
därmed en liten artig mänskolevnad.
Du konungar där ser – de bära kronan –
och drottningar, prinsessor, majestätiskt,
med solfjäder i hand. Rådsherrar vanka
där av och an, och narrar fattas icke,
och en och annan tager djävulen.
Men konstnärn står bakom – en huvudman
för rörelsepartit. Han genom trådar
i hand har hela statsaktionens öde,
ett osett öde själv; och drar han vissa,
det står uti hans makt att låta springa
till innersta hjärtroten sönderdelad
i tusen bitar hela dockan – människan.
Så står du, mäktige! ock bakom banan;
och banan är det verkeliga livet,
i all sin verklighet för dig en lek.
Du ställer oss det fram. Vi se det leva.
Du känner väl dess alla spel och fjädrar;
liksom med trollkraft rör du allt, ej sedd.
Då drar du sist de olycksfulla trådar,
varmed naturen genomlagt vårt väsen,
och varpå sällsamt hänger dess bestånd –
Allt sönderspringer, bryts – ett skenliv var det.
Vad är vårt mer? – oss överfaller tanken
på detta livets flärd och hemska tomhet.


Dikt Shakespeare - Erik Gustaf Geijer