Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Visa i enskogen

NÀr enen börjat ryka,
Ă€r abborleken slut;
jag skÀr mig spö och klyka
och kastar kroken ut.

Och spöet utav enetrÀ
det rycker i min hand,
ty kÀrlek suger folk och fÀ,
i vatten som pÄ land.

Nu stÄ de första axen
och skÀlva pÄ sin fot,
nu leker vikens braxen
och fyller nÀr och not.

NÀr skogens enar stÄ i rök,
tar hÀggen floret pÄ,
dÄ hvisslar svala, ropar gök
att jag mÄ linet sÄ.

NÀr hÀggen stÄr i blomma,
Àr flickors lÀngtanstid;
de argaste bli fromma,
den stramaste Àr blid.

Och tÀnk att pÄ det hela Är
den enda tid det Àr
dÄ kvinnokönet röjer spÄr
av ömmaste begÀr!

SÄ vill jag mig förnöja
den korta tid jag kan.
Kom, var min braxenmöja,
jag Àr en braxenman.

Vi leka under sunnanblÄst
i sommarljusets sjö,
till hÀggen stÄndar röd av frost
och enen hvit av snö.

DÄ darra himlens stjÀrnor
i kvÀllens nordanhvin,
dÄ spinna nejdens tÀrnor
sitt egen brudelin.


Dikt Visa i enskogen - Erik Axel Karlfeldt