Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt VinterhÀlsning

Möter du nordanvinden, karl,
dÄ möter du sÄng och yra.
Bordens Apoll bland tallarna far
med snöfjun pÄ sin lyra.

Möter du nordanvinden, karl,
dÄ möter du eld och lÄge.
Nordens Cupid bland granarna far
med lingonlindad bÄge.

VÀdren blÄsa utan ro
ur himmelens sexton grindar.
Vem kan du lita pÄ och tro
av alla de vilda vindar?

Möter du nordanvinden, karl,
dÄ möter du man och Àra,
lustigt och djÀrv, med blicken klar
som nyÄrsmÄnens skÀra.

Glad har jag hört han muntra appell,
nÀr han trummade till pÄ rutan.
Ljöd hans signal genom springor och spjÀll,
dÄ gömde jag svÄrmodslutan.

Glad har jag följt sÄ mÄngen mil
hansknarrande, vita vÀgar,
druckit ur bergens frusande il
hans ymniga hÀlsobÀgar.

Kom, gÄr du med för gammans skull?
Den kyliga kvÀllen lÄgar,
skyn Àr av glimmande ströngar full
till lyror och bÄgar.

Hövding, ryck an, jag Àr din man,
din man under sÀlla stjÀrnor.
Bistra kÀmpar följa ditt spann
och leende vintertÀrnor.

Kom och följ med för gammans skull,
envar som kan le och sjunga!
Skyarna gÄ som fanor av gull:
framÄt, I stridbart unga!


Dikt VinterhÀlsning - Erik Axel Karlfeldt