Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt VĂ€verskan

Jag vÀver i flossa
en matta sÄ lÄng,
som skogarnas mossa,
som rosendegÄng.
PĂ„ den skall du vanka
och reda de tankar
som vÀxa till sÄng.

Jag vÀver en rya
för ditt gÀstabudshus,
med djÀrva och nya
och lustiga krus.
Jag vÀver dig drÀllen
att skina om kvÀllen
under blommor och ljus.

Jag vÀver dig lakan,
sparlakan, med förlov,
att du lÀngtar frÄn vakan
till din gröna alkov.
Och vill du mig glömma
eller vill du om mig drömma,
sÄ har du mitt lov.

Det sjunger pÄ Àngen:
Du gamla fiolin.
Den lÄter, refrÀngen,
som ”du gamla Fridolin”.
Jag vÀver dig dukar
som om halsen man brukar,
att klÀda dig fin.

Och sjÀlv stÄr du pÄ gÄrden,
just lik som du var.
Det skimrar av bÄrden,
dÀr skyttelen far.
Det lyser kring din panna.
Kom, ungdom, och stanna!
Kom, sommar, och bliv kvar!


Dikt VĂ€verskan - Erik Axel Karlfeldt