Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt TillÀgnan

Min mun Àr full av glÀdjerop och klagan,
min sjÀl av dagslÄng storm och sÀrlaflÀktar.
Jag Àr den stilla svÀrmaren i sagan
och tidens son, den feberns fÀrla jÀktar.
Jag Àr den siste riddaren av liljan
i dessa boleriska rosentider,
och jag Àr dansaren som över tiljan
de strödda purpurlöv med foten sprider.

Vid pingstens gröna grind till hÀst jag stiger
och far sÄ lÄngt som sommarens vÀgar irra,
och varje soldag till en fest jag viger,
dÀr skratten smattra, strÀng och sporrar klirra.
Lik en kurir vars horn har brÄtt att ringa
sin muntra ottesÄng i tysta byar,
med Floras gördel framför hÀstens bringa
jag rider under gryningskyssta skyar.

Möt mig i kvÀllens land, vid koppar floden,
dÀr ekar spegla sina höstfestÄnger.
Ur dagens stungna hjÀrta droppar bloden,
hans bleka mun Àr varm Ànnu av sÄnger.
Kom, lÄt oss följa alla skumma drömmar
som gÄ med mÄnskensögon under trÀden,
ty livets andedrÀkt, den ljumma, strömmar
jÀmvÀl ur nattens skygga sorgekvÀden.


Dikt TillÀgnan - Erik Axel Karlfeldt
 »