Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Till jungfru Cecilia Böllja

En visbok jag Àgnar dig, Sissela Böllja.
Jag kan ej fördölja
att mot din ljuvhet min gÄva Àr arm.
Dock vet jag min Àdela vÀn och kÀra
har visan i Àra
lÄngt mer Àn smycken för hals och barm.

NĂ€r nu dina blickar, de milda, falla
pÄ visorna alla,
skall stundom en skugga förmörka din hy.
Ej klingar min sÄng frÄn stigen och dalen
som din i salen
i skymningens timmar pÄ Böljeby.

SÄ mÄ du dÄ veta, du goda och ömma,
att skÀrare strömma
inom mig toner som aldrig fÄ röst.
De slockna i bruset som lutans lekar
bland hjorthagens ekar
vid vindarnes jakt i den gyllne höst.

De dikta, nÀr Àngarna mogna till slÄttern,
om riddaredottern
med linblommans ögon och gullrisets hÄr;
den drömmande doften av vÄrbrodd bland grÀsen,
som gÄr av dess vÀsen,
har följt mig i tumlande vandringsÄr.

SÄ tag dÄ min visbok, Cecilia Böllja!
Jag vill ej fördölja
att sinnet Àr tungt, dÄ jag rÀcker dig den.
Jag drömde i natt, att jag sjöng vid din sida;
jag vandrar vida,
sjung ensam och tÀnk pÄ din ensamme vÀn!


Dikt Till jungfru Cecilia Böllja - Erik Axel Karlfeldt
« 
 »