Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Svart jul

TÀnd intet ljus i denna svarta kvÀll,
dÄ rymden sjÀlv Àr som ett skjutet spjÀll
och ingen Mikael med heligt svÀrd
vill klyva skyn för hjÀrtats himmelsfÀrd.
TÀnk ingen psalmton, tung av tröst och tro,
i högre kor, In dulci jubilo.
”Mörkt och förbi”
Ă€r denna jultids dova melodi.

En ovis jungfru lik, har vÀrlden spillt
sin lampas olja, veken ryker vildt,
brudgummen dröjer, ingen klockas sÄng
förkunnar furstars tÄg och stjÀrnans gÄng.
I denna natt föds ingen Gud pÄ nytt,
och barnans Àngladröm Àr grymt förbytt:
tills jul gÄr ut,
svartalfer stÄ pÄ vakt vid stugans knut.

Med möda hÄller fattig moder varm
den spÀde sonen vid sin klena barm,
och hennes juldröm Àr Marias nöd:
hÀrbÀrget ger ej rum, ej logen bröd,
Herodes knektar gĂ„ frĂ„n port till port –
svep barnet in och hasta hÀdan fort!
flykt och farvÀl
Àr julens ottesÄng, du trötta sjÀl.

Men juldag gryr, nu skÀlva sky och lund,
och jorden vaknar ur sin smÀrtas blund,
och jorden vaknar till sin smÀrtas syn,
en tövind stryker hennes ögonbryn,
och tÄrar stÀnka frÄn hans svala hand,
som viftar julfrid över skumma land –
nej, ett adjö
till mödrars söner som stÄ upp att dö.


Dikt Svart jul - Erik Axel Karlfeldt