Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Stormnatt

Nu mulen natt över kullarna ruvar
som en korpmor i skogen pÄ flÀckiga Àgg.
Nu sitta stormens tutande uvar
pÄ takens huvar
och vilddjuren löpa kring knut och vÀgg.

Nu bölar dovt den vÀldige tjuren
och skakar med orolig nacke sin kalv,
nu skÀlva lammet och tackan i buren,
nu kvider furen
och fÀller de ristande grenarnas lav.

Ve, midnattens mara Àr över oss fallen
och kramar oss, vildmarkens fattiga barn!
HĂ€r stryker ulven med eldbloss i skallen,
pÄ gÄrden och vallen
det vimlar av sÀgnernas argaste skarn.

Mörkt huset stÄr under tallarnas brÀtten,
men husbonden vakar i ödslig sal.
Hans sjĂ€l Ă€r som trĂ€det pĂ„ hvinande slĂ€tten –
som lammet i kÀtten,
men moderlös, ensam bland minnen och kval.


Dikt Stormnatt - Erik Axel Karlfeldt