Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Sommarkarlen

Bliv ej förskrÀckt och fly ej din kos,
dÄ jag nalkas vid landsvÀgskröken!
Jag rÀcker snÄrets dammiga ros
med min hyllning till godsets fröken.

Jag Àr en fyr av bondestÄnd,
en spelman pÄ vÀg och vid dike.
Jag Àr en diktens vagabond,
försvarslös i andens rike.

Jag var skolast, men mitt mod blev knÀckt
under bördan av formler och glosor.
Nu vill jag byta pedantens drÀkt
mot lantliga blaggarnshosor.

SÄ tag mig upp ovh giv mig försvar,
du drottning av gröna Àngar,
och gör mig till en slÄtterkarl
bland dina legodrÀngar.

Min sjÀl Àr ung och min kropp Àr stark,
och vÀl kan jag slita en sommar
för att se dig ibland, dÀr du gÄr i din mark
och friskt i solskenet blommar.

All Àngens hÀdiska blomsterbehag
skall jag lÀgga din skönhet till fota,
och ser du mig an just som nu ett slag,
kan du fÄ mig att svinen mota.

Men fri vill jag vandra bland vÄlmar och ax
i klöverdoftande nÀtter
och dikta bondrim till kornknarrens krax
och nÀktergalslena sonetter.

Bliv ej förskrÀckt, om i grinden det tar
vid midnatt, dÄ stjÀrnorna brinna!
Det Àr blott din nye sommarkarl,
min nÄdiga hÀrskarinna.


Dikt Sommarkarlen - Erik Axel Karlfeldt