Svensk poesi

Dikt på svenska


Dikt Ormvisa

När jag i marken vandrar, vill jag min flaska ha,
blott därför, att mot ormars gift det starka är så bra.

Men tänker jag på ormen, så minns jag allt en ann,
en falskare och halare och svårare än han.

Det sägs att ormen lurar inunder gröna träd,
och blickar mildt och tjusande på fågeln så späd.

Men flickan går på hvarje stig, och hennes trollblick far
hvarhelst en rock hon skådar och hör ett stövelpar.

Uppå sin buk går ormen och äter bara jord,
men flickan vill ha sockermat och silverfat på bord.

En orm kan läras dansa till dåres tidfördriv,
men flickebarnet dansar visst re’n i sin moders liv.

En enda gång om året ömsar ormen skinn,
men åtta dar i veckan byter flickan skinn.

Om ormen dig besviker, han biter blott din häl,
men kvinnosvek kan stinga till döds en ynlings själ.

Nu slutar jag min visa om det skadliga djur
och hastar över skogen till min flickas lilla bur.


Dikt Ormvisa - Erik Axel Karlfeldt