Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Obekanta

Hon stod vid stÀttan
med sommarhÀttan
pÄ ljusbrun nacken, den kÀcka jÀntan.
Mot skÀggig gÀrdel hon armen stödde,
och friska, fjuniga kinder glödde
av julihetta och ivrig vÀntan.

Ham kom pÄ strÄten
bland ris och brÄten
med steg som sjöngo, den muntre gossen.
Varm sken hans blick en sekund mot flickan,
men utan ord eller hÀlsning gick han
bort över Äsen och ned mot mossen.

Men flickan slÀngde
en blick, som trÀngde
vasst in bland snÄr, dÀr han var försvunnen.
”Löp gĂ€rna innerst i ödemarken,
din dumma pojke! Du har ju varken
en hönas mod eller mĂ„l i munnen.”


Dikt Obekanta - Erik Axel Karlfeldt