Svensk poesi

Dikt pÄ svenska


Dikt Maja hönstjuv

Jag talar ej om
hvarifrÄn jag kom,
men jag gick precis dit det lyste mig.
Vid gnistornas sprak
under smedjans tak
den svarta smedpojken kysste mig.
Vid skuggande stack
med skördarn jag drack
ur hans kruka den surnade drycken.
Min kjortel vardt vÄt
i fiskarens bÄt
och bÀr sikfjÀll Ànnu som smycken.

Och hvart jag gÄr
du ej veta fÄr,
men jag gÄr precis dit det lyster mig.
Och gÄr jag Àn vill
och syns aldrig mer till,
sÄ sörjer ej mor eller syster mig.
Om det spörjs, nÀr jag gÄtt,
att man mist litet smÄtt,
och du hör hur om rÀven det sprÄkas,
sÄ skvallra, min pys,
att du sett mig, och lys
efter Maja, fÄ se, om hon rÄkas!


Dikt Maja hönstjuv - Erik Axel Karlfeldt